Sponsrade länkar

Begagnade bilar Mercedes

Den som köper en Mercedes får fortfarande vad han betalar för. Men kvalitetsnivån är inte längre densamma som på 1970-talet, trots att komfortnivån fortfarande är hög.

Under 1970-talet var Mercedes världskänd för sin hållbarhet och ofattbara kvalitet. Inte så konstigt, med tanke på att 15 procent av alla Mercedesanställda jobbade med kvalitetsutveckling fram tills långt in på 1980-talet. Mercedes var alla taxichaufförers självklara val, förutsatt att man hade råd. Alla andra bilar sågs som nödlösningar. En Mercedes 230 diesel kunde i princip rulla hur långt som helst förutsatt att oljan byttes emellanåt.

Lever på gamla meriter

Dagens Mercedesbilar lever till stor del på gamla meriter. Den ödesdigra vändpunkten för Mercedes kom på 1990-talet med A-klass, som välte i det berömda älgtestet. Sedan har det bara gått utför. Varken den modell av C-klass som presenterades 1993 eller den E-klassmodell, vars runda cyklopögon fick se dagens ljus 1996, höll samma kvalitet som 1980-talets Mercedesmodeller. Dagens Mercedesbilar är visserligen inte överdrivet dåliga, men förtjänar inte att bedömas i ljuset av 1970- och 1980-talens kvalitetsbilar. Att E-klassmodeller från 2000-talet drabbas av rostangrepp efter några år – eller att antisladdsystemet havererar efter några hundra mil – är inte heller acceptabelt, ens hos en Dacia.

Hög komfort alla brister till trots

Till Mercedes’ fördel bör dock nämnas att komfortnivån fortfarande är hög, vilket man förvisso kan förvänta sig av en bil i prisklassen 300 000 kronor. Man får fortfarande det man betalar för, men inte mer än så. Den som tror sig köpa en bil för livet, som rullar problemfritt i 100 000 mil, får nog tänka om – och istället vända blicken mot Japan.

Sponsrade länkar